Att bli älskad av en babian
Nu när jag kommit hem från resan så är babianerna det jag pratar om mest. Det är nog svårt för de flesta att förstå varför jag farcineras av och älskar detta djur så mycket, jag tänkte därför försöka förklara.
Känslan att bli älskad tillbaka av en babian är otrolig. Babianer väljer ofta ut personer de tycker om noggrant, ibland kan det ta ett tag innan de tyr sig till dig, ibland går det på en sekund. En babian som var ungefär 5 månader när jag kom älskade mig direkt, jag hade inte varit på Naankuse i många timmar innan hon var i min famn och kramade om mig. De två minsta babianerna, Frodo och Ousie, behövde några veckor innan de ville vara hos mig. Det ögonblicket de äntligen självmant kom till mig var en underbar känsla. För när de finner en så visar de sådan otrolig kärlek. Min sista månad på Naankuse var jag en av de få som varit där så länge som jag hade varit och som dessutom alltid lagt min sista tid på babianerna därför tydde de till mig otroligt mycket. Ousie och Frodo är för små för att vara i inhägnaden med de andra babianerna så de är med oss volontärer hela dagarna. Och då på slutet allra oftast med mig. Om jag ville lämna över dem till många av de andra volontärerna så skrek de och försökte slita sig loss för att komma tillbaka tillbaka till mig. Ofta fick jag lämna över dem och springa därifrån innan de slet sig. Det kunde vara rätt jobbigt att det var så men ett ögonblick som verkligen värmer mitt hjärta var när jag lämnade över Ousie, sprang iväg och sedan efter 100 meter vände mig om för att se henne komma springandes i full fart mot mig och rakt in i min famn.
Ash var alltid snabbt i min famn på (om vi inte tysken Martin var med som hon också tydde sig till väldigt mycket, de tyr sig ofta till män för att de känner av att de är starkare och kan försvara dem) promenaderna där vi tog med babianerna som var i inhängnaden ut på savannen, ibland så var hon sist ut ur inhängnaden så att jag hade hunnit en bit i före henne och då hörde man bara ett skrik en bit ifrån tills hon sprang ifatt mig och satte sig på mina axel. Som om hon såg mig och ropade "MEN HALLÅ VÄNTA PÅ MIG?!". De första två månaderna sov Ash hos mig minst tre gånger i veckan och vi fick verkligen en fin rutin tillsammans. Först hämtade jag henne i inhängnaden, hon fick sin mjölk samtidigt som vi duschade och sedan lekte vi en stund i mitt rum tills hon somnade under min tröja. På natten hade hon en position till alla mina olika sovpostitioner. Låg jag på rygg låg hon på min mage eller med armarna runt min hals. Sov jag på sidan så skedade vi, hon kunde vara både stora skeden och lilla skeden. Låg jag på mage så låg hon på mage mot min rygg. På morgonen brukade hon väcka mig genom att pilla mig i ansiktet och sen brukade vi mysa lite innan vi gick upp. Vi hade en fin harmoni tillsammans.
Sen hade vi Chrissiy. Chrissy fick jag följa med och hämta. Innan bodde hon med ett gammalt par. Mannen hatade babianer och en dag när han såg en grupp babianer på hans tomt förstöra hans vattenpump så sköt han en av dem. De andra sprang iväg och kvar låg den skjutna babianen, när han kom fram såg han att det var en mamma med en unge, ungen levde fortfarande - Chrissy. Mannens fru övertalade honom att de nu måste ta sitt ansvar och ta hand om ungen. Vilket de gjorde och de tog hand om Chrissy som att hon vore deras barn och mannen blev snabbt förälskad i Chrissy och hon i honom. En dag fick vi ett samtal från frun, Chrissy hade rymt och hamnade i händerna på en man som vägrade ge tillbaka henne om de inte visade ett tillstånd på att de fick ha en babian hemma. Vilket de såklart inte hade och därför ringde frun oss för att be oss ta Chrissy så att hon skulle få ett bra hem. När vi kom till mannen som beslagtagit henne så hittade i en livrädd babian i en liten bur, när min kollega lyfte upp henne så skrek hon bara, jag som var där för att ta hand om henne i bilen satte mig i bilen och bad henne räcka över Chrissy till mig och när jag tog henne skrek hon i ungefär tio sekunder. Sen slutade hon och accepterade mig.
Känslan att bli älskad tillbaka av en babian är otrolig. Babianer väljer ofta ut personer de tycker om noggrant, ibland kan det ta ett tag innan de tyr sig till dig, ibland går det på en sekund. En babian som var ungefär 5 månader när jag kom älskade mig direkt, jag hade inte varit på Naankuse i många timmar innan hon var i min famn och kramade om mig. De två minsta babianerna, Frodo och Ousie, behövde några veckor innan de ville vara hos mig. Det ögonblicket de äntligen självmant kom till mig var en underbar känsla. För när de finner en så visar de sådan otrolig kärlek. Min sista månad på Naankuse var jag en av de få som varit där så länge som jag hade varit och som dessutom alltid lagt min sista tid på babianerna därför tydde de till mig otroligt mycket. Ousie och Frodo är för små för att vara i inhägnaden med de andra babianerna så de är med oss volontärer hela dagarna. Och då på slutet allra oftast med mig. Om jag ville lämna över dem till många av de andra volontärerna så skrek de och försökte slita sig loss för att komma tillbaka tillbaka till mig. Ofta fick jag lämna över dem och springa därifrån innan de slet sig. Det kunde vara rätt jobbigt att det var så men ett ögonblick som verkligen värmer mitt hjärta var när jag lämnade över Ousie, sprang iväg och sedan efter 100 meter vände mig om för att se henne komma springandes i full fart mot mig och rakt in i min famn.
Ash var alltid snabbt i min famn på (om vi inte tysken Martin var med som hon också tydde sig till väldigt mycket, de tyr sig ofta till män för att de känner av att de är starkare och kan försvara dem) promenaderna där vi tog med babianerna som var i inhängnaden ut på savannen, ibland så var hon sist ut ur inhängnaden så att jag hade hunnit en bit i före henne och då hörde man bara ett skrik en bit ifrån tills hon sprang ifatt mig och satte sig på mina axel. Som om hon såg mig och ropade "MEN HALLÅ VÄNTA PÅ MIG?!". De första två månaderna sov Ash hos mig minst tre gånger i veckan och vi fick verkligen en fin rutin tillsammans. Först hämtade jag henne i inhängnaden, hon fick sin mjölk samtidigt som vi duschade och sedan lekte vi en stund i mitt rum tills hon somnade under min tröja. På natten hade hon en position till alla mina olika sovpostitioner. Låg jag på rygg låg hon på min mage eller med armarna runt min hals. Sov jag på sidan så skedade vi, hon kunde vara både stora skeden och lilla skeden. Låg jag på mage så låg hon på mage mot min rygg. På morgonen brukade hon väcka mig genom att pilla mig i ansiktet och sen brukade vi mysa lite innan vi gick upp. Vi hade en fin harmoni tillsammans.
Sen hade vi Chrissiy. Chrissy fick jag följa med och hämta. Innan bodde hon med ett gammalt par. Mannen hatade babianer och en dag när han såg en grupp babianer på hans tomt förstöra hans vattenpump så sköt han en av dem. De andra sprang iväg och kvar låg den skjutna babianen, när han kom fram såg han att det var en mamma med en unge, ungen levde fortfarande - Chrissy. Mannens fru övertalade honom att de nu måste ta sitt ansvar och ta hand om ungen. Vilket de gjorde och de tog hand om Chrissy som att hon vore deras barn och mannen blev snabbt förälskad i Chrissy och hon i honom. En dag fick vi ett samtal från frun, Chrissy hade rymt och hamnade i händerna på en man som vägrade ge tillbaka henne om de inte visade ett tillstånd på att de fick ha en babian hemma. Vilket de såklart inte hade och därför ringde frun oss för att be oss ta Chrissy så att hon skulle få ett bra hem. När vi kom till mannen som beslagtagit henne så hittade i en livrädd babian i en liten bur, när min kollega lyfte upp henne så skrek hon bara, jag som var där för att ta hand om henne i bilen satte mig i bilen och bad henne räcka över Chrissy till mig och när jag tog henne skrek hon i ungefär tio sekunder. Sen slutade hon och accepterade mig.
Innan vi åkte till farmen så svängde vi förbi paret för att låta dem säga hej då. När mannen som tagit hand om henne kom gående kunde jag se hur Chrissy sken upp och ivrigt började titta efter honom. Det blev ett sorgligt avsked och jag kände nästan dåligt samvete trots att jag vet att Chrissy skulle må bäst av att få leva med andra babianer vilket vi kunde erbjuda henne. Men i bilen klängde hon sig fast vid mig och jag kunde känna redan då hur vi hade ett speciellt band till varandra, att jag kände någote extra för henne. Jag var den som fick ta hand om henne första dygnet, hon var stor nog att inte behöva sova med volontärer om nätterna så hon skulle få gå in med de andra babianerna direkt i princip. Men första natten fick hon sova med mig och jag var den enda volontären någonsin som sov med henne. Dagen efter skulle jag åka iväg till Namibias öken i två veckor, det kändes otroligt sorgligt och jag övervägde nästan att inte åka.
När jag kom tillbaka efter de två veckorna kände hon märkbart igen mig men det tog någon dag innan hon litade på mig igen. När hon väl gjorde det var det fantastiskt. Chrissy fick fortfarande mjölk en gång om dagen och jag matade henne varje dag. De två veckorna jag var borta fick ingen hålla i henne när hon blev matad, knappt röra henne men när jag kom med flaskan hoppade hon upp i min famn. När jag gick förbi inhängnaden ropade hon efter mig och så fort jag gick in där var hon snabbt i min famn. På promenaderna var hon alltid vid min sida. Första promenaden efter att jag kommit tillbaka så tog det ett tag innan hon kom till mig, jag blev lite ledsen och ångrade att jag hade åkt iväg, men sen helt plötsligt sprang hon fram och gav mig en kram. Efter det var hon alltid med mig.
Jag spenderade mycket tid i de små babianernas inhängnad vilket jag snabbt insåg krävde att jag behövde jobba upp min rang i flocken. Detta för att slippa konflikter som ibland uppstod. Babianer är väldigt fixerade vid rang och det första de tänker när de träffar en ny person (eller babian) är vilken rang personen har. Är jag starkare eller svagare? Babianerna sätter varandra på plats en hel del genom bett för att påminna varandra om vem som har högst rang och biter en med högre rang en med lägre rang så biter inte den med lägre rang tillbaka. Den med lägre rang blir antingen väldigt upprörd eller så biter den någon annan med lägre rang. Alltså om vi säger att vi har tre babianer, babian 1, 2 och 3. Babian 1 har högst rang och babian 3 har lägst. Om babian 1 biter babian 2 så kommer inte babian 2 bita 1:an tillbaka utan kommer istället vända sig till babian 3 för att bita den. När vi går på promenad med babianerna säger personalen att vi volontärer inte får säga ifrån om babianerna gör något vi inte gillar, utan istället säga till personalen som sedan säger ifrån till babianen (vilket de kan då de har vunnit deras respekt). Om vi blir bitna får vi inte reagera då babianen kan se våra reaktioner som en utmaning eller som att vi är svaga. Reagerar vi inte kommer de istället tänka, "oj, personen reagerade inte på mitt bett. Den här personen är stark". Men jag insåg att om jag skulle spendera tid i inhängnaden så behövde jag kunna säga ifrån om de gjorde något jag inte gillade. Detta dels för min egen skulle men också för att jag märkte att om någon av babianerna med lägre rang var med mig så kunde de åka på stryk utav de två babianerna med högst rang (Hansi och Sannie) för att de tyckte att jag var deras kompis och ingen annans. Så en dag bestämde jag bara att nu börjar jag säga ifrån om de gör något, vilket blev en rätt intensiv fight i ett par veckor. Oftast hamnade jag i bråk med Hansi, den med allra högst rang, varav han började skrika och detta resulterade i att alla babianer började attackera mig då de såklart lyssnade till ledarens uppmaning om att jag gjort något dumt. Detta resulterade i att jag blev omringad och alla babianer skrek som tokar och försökte attackera mina ben. Detta slutade inte fören jag fick tag i Hansi och lyfte upp honom i nackskinnet och bet/nöp tillbaka. Då slutade alla attackera mig, Hansi var upprörd en stund men sedan betedde sig alla som om inget hänt. En dag under mina sista veckor på Naankuse blev Hansi arg på mig, började skrika och jag gjorde mig beredd på attack.Men ingenting hände. Jag som hade haft full fokus på Hansi tittade upp och insåg att alla andra babianer sket i hans skrikande och fortsatte med vad de nu höll på med innan Hansi börjat skrika. Jag hade vunnit. Jag hade nu vunnit deras respekt och babianerna visste att det inte lönade sig att ge sig in i en fight med mig, inte ens om ledaren uppmanade dem till att göra det. Om de gjorde något jag inte gillade räckte det med att jag med mörk röst sa "NIE!" ("nej" på afrikaans) så slutade de. Om de gav sig på någon av de babianerna med lägre rang kunde jag säga ifrån utan att hamna i en större konflikt. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle lyckas men det gick. Jag vet dock att fighten inte hade varit lika kort och enkel om det inte vore för att jag alltid hade Chrissy vid min sida. Hon hade nämligen väldigt hög rang, hon var inte med i några fighter och ingen utmanade någonsin henne. Det var nämligen så att när Chrissy kom så var de små babianerna fler men några veckor sedan splittrade vi på dem och lät de äldre gå in i en annan inhägnad för att det började bli för trångt och för stora åldersskillnader. Ledaren i den äldre gruppen, Max, älskade Chrissy från första ögonblicket hon kom dit vilket genast gav henne stor respekt från de andra. Henne bråkade man inte med för då fick man stryk utav Max. Babianer har många häftiga och mänskliga beteenden och en av dem är just att de vet vilka det lönar sig att vara vän med eller i alla fall hålla sig på god fot med. Exempelvis som jag redan nämnt gillar de oftast män då de oftast är större och starkare. I detta fall visste alla babianer att det var bra att hålla sig vän med Chrissy för att slippa bli ovän med Max. Så det faktum att Chrissy alltid var med mig gav mig nog lite pondus, för när jag hamnade i fight så satt Chrissy alltid kvar vid min höft, ibland skrek hon på de andra och någon gång hoppade hon även ner och började bita de som bet mig.
Min tid i babianinhängnaden bestod såklart inte bara av slagsmål och bett, nej, tvärtom. Större delen av tiden var kärlek. Även om jag var någon som skulle utmanas så såg de mig som rätt cool och jag var väldigt poppis. De kramade på mig, vi lekte och framförallt hade vi fantastiska mysstunder där de gör något som kallas "social grooming", där de alltså sitter och pillar bort smuts från mitt hår och mitt skinn. Bella var en av dem som var med mig mest och hon är den bästa "groomaren" i världen för att hon gör det det så försiktigt och fint. Jag slumrade ofta till därinne med babianer som pillade mig i håret, alltid med Chrissys armar runt min mage. Hon tog ofta tillfället i akt och sov mot mig när jag var där, babianungar sover som bäst med armarna runt någon och (såklart) när de känner trygghet. Så jag kunde gå runt och leka eller gosa med de andra babianerna med henne sovandes i famnen. Hansi var även med mig väldigt mycket, trots våra dispyter, för egentligen var vi ju goda vänner. Han älskade att leka med mig och jag brukade svinga runt honom. Hansie brukade jag kalla "the boobies man" för han älskade att dra i folks kragar och titta ner på brösten. Sannie ville gärna vara med mig men kunde vara, förlåt, men en riktig bitch för kom någon med lägre rang och ville mysa med mig när hon var där ville hon ge denne stryk men även vi hade många fina stunder. Knoppie, en av de äldre babianungarna som vi bara hängde med på promenader, hade en grej för att att komma fram och stoppa tungan i ens mun. Inte så fräscht kanske men jösses vad vi brukade skratta åt detta. De allra flesta babianerna gillar även när man blåser i deras mun, blåser man i deras ansikte så öppnar de munnen och fnissar. Ja, fnissar, babianer kan skratta och ger ifrån sig ett helt underbart ljud när de gör det. Det ljudet smittar alltid av sig och jag blir alltid väldigt glad av det. Babianer brukar även prata glatt med oss och varandra genom att smacka på tungan.
En annan väldigt fin sak som babianer gör är att se till så att de yngsta tas hand om. På promenaderna såg de alltid till att bära tillbaka Frodo och Ousie till den människan de ansåg ha hand om dem om de gick iväg för långt från den personen. Det finns ingen bättre känsla än när en av de större unga babianerna kommer bärandes på en babianbebis för att räcka över den till en. De brukade även göra detta med mig och Chrissy. Om Chrissy var för långt ifrån mig brukade någon bära tillbaka henne till mig, detta trots att Chrissy inte är så liten men någonstans förstod de nog ändå vårat band.
När jag kom tillbaka efter de två veckorna kände hon märkbart igen mig men det tog någon dag innan hon litade på mig igen. När hon väl gjorde det var det fantastiskt. Chrissy fick fortfarande mjölk en gång om dagen och jag matade henne varje dag. De två veckorna jag var borta fick ingen hålla i henne när hon blev matad, knappt röra henne men när jag kom med flaskan hoppade hon upp i min famn. När jag gick förbi inhängnaden ropade hon efter mig och så fort jag gick in där var hon snabbt i min famn. På promenaderna var hon alltid vid min sida. Första promenaden efter att jag kommit tillbaka så tog det ett tag innan hon kom till mig, jag blev lite ledsen och ångrade att jag hade åkt iväg, men sen helt plötsligt sprang hon fram och gav mig en kram. Efter det var hon alltid med mig.
Jag spenderade mycket tid i de små babianernas inhängnad vilket jag snabbt insåg krävde att jag behövde jobba upp min rang i flocken. Detta för att slippa konflikter som ibland uppstod. Babianer är väldigt fixerade vid rang och det första de tänker när de träffar en ny person (eller babian) är vilken rang personen har. Är jag starkare eller svagare? Babianerna sätter varandra på plats en hel del genom bett för att påminna varandra om vem som har högst rang och biter en med högre rang en med lägre rang så biter inte den med lägre rang tillbaka. Den med lägre rang blir antingen väldigt upprörd eller så biter den någon annan med lägre rang. Alltså om vi säger att vi har tre babianer, babian 1, 2 och 3. Babian 1 har högst rang och babian 3 har lägst. Om babian 1 biter babian 2 så kommer inte babian 2 bita 1:an tillbaka utan kommer istället vända sig till babian 3 för att bita den. När vi går på promenad med babianerna säger personalen att vi volontärer inte får säga ifrån om babianerna gör något vi inte gillar, utan istället säga till personalen som sedan säger ifrån till babianen (vilket de kan då de har vunnit deras respekt). Om vi blir bitna får vi inte reagera då babianen kan se våra reaktioner som en utmaning eller som att vi är svaga. Reagerar vi inte kommer de istället tänka, "oj, personen reagerade inte på mitt bett. Den här personen är stark". Men jag insåg att om jag skulle spendera tid i inhängnaden så behövde jag kunna säga ifrån om de gjorde något jag inte gillade. Detta dels för min egen skulle men också för att jag märkte att om någon av babianerna med lägre rang var med mig så kunde de åka på stryk utav de två babianerna med högst rang (Hansi och Sannie) för att de tyckte att jag var deras kompis och ingen annans. Så en dag bestämde jag bara att nu börjar jag säga ifrån om de gör något, vilket blev en rätt intensiv fight i ett par veckor. Oftast hamnade jag i bråk med Hansi, den med allra högst rang, varav han började skrika och detta resulterade i att alla babianer började attackera mig då de såklart lyssnade till ledarens uppmaning om att jag gjort något dumt. Detta resulterade i att jag blev omringad och alla babianer skrek som tokar och försökte attackera mina ben. Detta slutade inte fören jag fick tag i Hansi och lyfte upp honom i nackskinnet och bet/nöp tillbaka. Då slutade alla attackera mig, Hansi var upprörd en stund men sedan betedde sig alla som om inget hänt. En dag under mina sista veckor på Naankuse blev Hansi arg på mig, började skrika och jag gjorde mig beredd på attack.Men ingenting hände. Jag som hade haft full fokus på Hansi tittade upp och insåg att alla andra babianer sket i hans skrikande och fortsatte med vad de nu höll på med innan Hansi börjat skrika. Jag hade vunnit. Jag hade nu vunnit deras respekt och babianerna visste att det inte lönade sig att ge sig in i en fight med mig, inte ens om ledaren uppmanade dem till att göra det. Om de gjorde något jag inte gillade räckte det med att jag med mörk röst sa "NIE!" ("nej" på afrikaans) så slutade de. Om de gav sig på någon av de babianerna med lägre rang kunde jag säga ifrån utan att hamna i en större konflikt. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle lyckas men det gick. Jag vet dock att fighten inte hade varit lika kort och enkel om det inte vore för att jag alltid hade Chrissy vid min sida. Hon hade nämligen väldigt hög rang, hon var inte med i några fighter och ingen utmanade någonsin henne. Det var nämligen så att när Chrissy kom så var de små babianerna fler men några veckor sedan splittrade vi på dem och lät de äldre gå in i en annan inhägnad för att det började bli för trångt och för stora åldersskillnader. Ledaren i den äldre gruppen, Max, älskade Chrissy från första ögonblicket hon kom dit vilket genast gav henne stor respekt från de andra. Henne bråkade man inte med för då fick man stryk utav Max. Babianer har många häftiga och mänskliga beteenden och en av dem är just att de vet vilka det lönar sig att vara vän med eller i alla fall hålla sig på god fot med. Exempelvis som jag redan nämnt gillar de oftast män då de oftast är större och starkare. I detta fall visste alla babianer att det var bra att hålla sig vän med Chrissy för att slippa bli ovän med Max. Så det faktum att Chrissy alltid var med mig gav mig nog lite pondus, för när jag hamnade i fight så satt Chrissy alltid kvar vid min höft, ibland skrek hon på de andra och någon gång hoppade hon även ner och började bita de som bet mig.
Min tid i babianinhängnaden bestod såklart inte bara av slagsmål och bett, nej, tvärtom. Större delen av tiden var kärlek. Även om jag var någon som skulle utmanas så såg de mig som rätt cool och jag var väldigt poppis. De kramade på mig, vi lekte och framförallt hade vi fantastiska mysstunder där de gör något som kallas "social grooming", där de alltså sitter och pillar bort smuts från mitt hår och mitt skinn. Bella var en av dem som var med mig mest och hon är den bästa "groomaren" i världen för att hon gör det det så försiktigt och fint. Jag slumrade ofta till därinne med babianer som pillade mig i håret, alltid med Chrissys armar runt min mage. Hon tog ofta tillfället i akt och sov mot mig när jag var där, babianungar sover som bäst med armarna runt någon och (såklart) när de känner trygghet. Så jag kunde gå runt och leka eller gosa med de andra babianerna med henne sovandes i famnen. Hansi var även med mig väldigt mycket, trots våra dispyter, för egentligen var vi ju goda vänner. Han älskade att leka med mig och jag brukade svinga runt honom. Hansie brukade jag kalla "the boobies man" för han älskade att dra i folks kragar och titta ner på brösten. Sannie ville gärna vara med mig men kunde vara, förlåt, men en riktig bitch för kom någon med lägre rang och ville mysa med mig när hon var där ville hon ge denne stryk men även vi hade många fina stunder. Knoppie, en av de äldre babianungarna som vi bara hängde med på promenader, hade en grej för att att komma fram och stoppa tungan i ens mun. Inte så fräscht kanske men jösses vad vi brukade skratta åt detta. De allra flesta babianerna gillar även när man blåser i deras mun, blåser man i deras ansikte så öppnar de munnen och fnissar. Ja, fnissar, babianer kan skratta och ger ifrån sig ett helt underbart ljud när de gör det. Det ljudet smittar alltid av sig och jag blir alltid väldigt glad av det. Babianer brukar även prata glatt med oss och varandra genom att smacka på tungan.
En annan väldigt fin sak som babianer gör är att se till så att de yngsta tas hand om. På promenaderna såg de alltid till att bära tillbaka Frodo och Ousie till den människan de ansåg ha hand om dem om de gick iväg för långt från den personen. Det finns ingen bättre känsla än när en av de större unga babianerna kommer bärandes på en babianbebis för att räcka över den till en. De brukade även göra detta med mig och Chrissy. Om Chrissy var för långt ifrån mig brukade någon bära tillbaka henne till mig, detta trots att Chrissy inte är så liten men någonstans förstod de nog ändå vårat band.
Jag hoppas ni förstår lite bättre efter min långa text om babianerna och mina upplevelser med dem (främst hoppas jag nog att ni orkade läsa allt). Det är svårt att förklara något så unikt och något som till största delen är en känsla för någon som inte upplevt det själv men jag ville i alla fall ge det ett försök. Jag kommer aldrig hitta en plats eller situation där jag är lyckligare än när jag har babianer omkring mig. Jag vet att den dagen jag dör så är det sista jag kommer tänka på något av de fina ögonblick jag haft tillsammans med dem, för det är det jag tänker på för att bli lycklig och lugn. De är otroligt kärleksfulla och tillgivna djur och ger du dem kärlek så ger de dig ännu mer kärlek tillbaka. Ägaren av Naankuse säger att babianer ser in i våra och varandras själar och älskar dem som de ser något fint i. Att om man spenderar lite tid med gruppen och öppnar sitt hjärta så kommer man hitta minst en babian som man känner lite extra för och som man får ett band till. Det låter kanske lite sjukt men enligt mig så finns det inget vackrare än att bli älskad av en babian.
Jag tillsammans med Frodo, Ousie, Chrissy, Shrinky, Ash och Mina på en "baboon walk".
Lekstund med Hansi
Här tycker Bella att Chrissy är för långt ifrån mig och försöker bära tillbaka henne till mig.
Chrissy i bilen när vi hade varit och hämtat henne.
Såhär såg det ut när jag stod upp i inhängnaden, alla ville följa med.
Flaskmatning av Ash och Chrissy, varav Ash somnade.
.
Chrissys första dag på farmen
En sovande Ash
En sovande Ousie
Frodo
Chrissy med Max, den stora coola ledaren.