blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu
Fjärilsvingar finns i min mage, de flaxar runt, i cirklar, fram och tillbaka, kittlas och lämnar ett pirr efter sig. Lämnar ett leede på mina läppar. Jag pratar inte så mycket om resan just nu, det känns som att jag har pratat klart och bara väntar på att få åka. Jag har inte ens det där kaoset i huvudet som jag brukar ha när jag är nervös. Men jag är nog inte nervös, jag är förväntansfull. Jag är förväntansfull på allt, till och med flygresan. Mitt enda lilla orosmoment är hur min katt kommer må när jag är borta, men hon får finna sig i det, nu är det mattes tur att skämmas bort.
Jag känner mig helt frisk nu, vilket är skönt men jag ska ta det så lugnt det bara går nu fram tills jag åker, jag ska vara klinisk med hygienen och be till gudarna om att slippa återfall. Idag när jag var ute med Milo kändes det som att jag vaknat upp efter en koma, fyra dagar sängliggandes och jag har inte ens blivit rastlös, då vet man att jag har varit sänkt. Men nu är det slut på det. Imorgon bär det av till praktiken tidigt för Luciamys, 04:45 står klockan på och fjärilarna i min mage flaxar förväntansfullt. Jag är ingen "julmänniska" men barn som sjunger och tända ljus är vackert och jag vill bara att det ska bli morgon nu.
Vid flera tillfällen under dessa 2,5 år på lärarutbildningen har jag frågat mig själv om det här är rätt och ibland är det svårt att svara. Men varje gång jag kommer ut på praktiken så vet jag svaret med säkerhet. Hur många människor ligger i sängen med en ilande känsla av saknad efter sin arbetsplats när de ligger sjuka i sängen? Jag gör och jag hoppas att alla får uppleva det.
Jag känner mig helt frisk nu, vilket är skönt men jag ska ta det så lugnt det bara går nu fram tills jag åker, jag ska vara klinisk med hygienen och be till gudarna om att slippa återfall. Idag när jag var ute med Milo kändes det som att jag vaknat upp efter en koma, fyra dagar sängliggandes och jag har inte ens blivit rastlös, då vet man att jag har varit sänkt. Men nu är det slut på det. Imorgon bär det av till praktiken tidigt för Luciamys, 04:45 står klockan på och fjärilarna i min mage flaxar förväntansfullt. Jag är ingen "julmänniska" men barn som sjunger och tända ljus är vackert och jag vill bara att det ska bli morgon nu.
Vid flera tillfällen under dessa 2,5 år på lärarutbildningen har jag frågat mig själv om det här är rätt och ibland är det svårt att svara. Men varje gång jag kommer ut på praktiken så vet jag svaret med säkerhet. Hur många människor ligger i sängen med en ilande känsla av saknad efter sin arbetsplats när de ligger sjuka i sängen? Jag gör och jag hoppas att alla får uppleva det.
Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på Skins tills jag somnar.
God natt!