Camilla Forsell

 

Ni minns den där uppsatsen jag pratade om? Det där helvetet jag satt med i två veckor, den med 21 olika referenser jag letat igenom, den där som blev exakt 8000 ord och typ tjugo sidor? Den där som kallades B-uppsats? Den där på hela 11 högskolepoäng? Ja, precis den. Jag fick resultatet idag (för typ tjugo minuter sedan snarare) och jag gnuggade mig i ögonen säkert tre gånger innan jag accepterade vad som stod där. Det stod "A". Jag fick A... !?!?!??!?!?!?!??!?!? Whaaaaaaaaat!

 

 

Jag och Linnea gör allt skolrelaterat tillsammans som ett team så jag bestämde mig för att ringa henne och berätta att betygen låg uppe, detta utan att berätta mitt resultat för att jag vet vilken presationsångest hon skulle få då. Hon hann dock knappt säga hej innan jag helt okontrollerat utbrast, "ALLTSÅ LINNEA BETYGEN LIGGER UPPE OCH JAG FICK ETT A. ALLTSÅ JAG FICK ETT A!".  Så den idén om att vara diskret sprack ju då ganska så fort. Men till min stora glädje upptäckte vi att hon hade också fått ett A, vilket inte är mer än rätt då vi sammarbetat så mycket och tagit hjälp utav varandra. Jag hade nog inte klarat det utan henne! Jag är så himla tacksam och vi båda förtjänar verkligen det här. Nu ska jag sluta för det här börjar låta jävligt mycket som ett tacktal men jag tänkte i alla fall berätta att... FYFAN VAD VI ÄR BRA!

Denna uppsats är alltså en slags förberedelse inför våran C-uppsats som vi skriver sista terminen.. Och jag känner bara - släng hit den där jäkla C-uppsatsen så ska jag krossa den också!