Camilla Forsell

Tror jag. Istället för evig depp har jag gått runt som bedövad de senaste dagarna. Seperationsångesten har sakta men säkert börjat gå över till en längtan vilket är en lättare känsla att leva med. Längtan gör dig motiverad och de gångerna jag känner att jag inte vill jobba påminner jag mig om vad pengarna kommer leda till, då är det inte lika jobbigt längre. Jag plockar gladligen på mig extrapass och extratimmar just nu och det gör mig ingenting. Jag ska försöka påminna mig själv om att ha lite kul också, haha och det har jag haft också. Jag har hunnit med litegrann sen jag kom hem i alla fall, har träffat kompisar, myst med Filippa, varit på krogen en sväng (utan att dricka ett smack), gjort snöänglar med kim, gjort en muntlig presentation och är därmed klar med termin 5 och har nu börjat termin 6 av 7. Detta visserligen utan att ens ha öppnat skolböckerna än, men jag ska försöka göra det idag. Latmask deluxe men ibland har jag bara ingen lust. 
På fredag ska jag jobba men på lördag ska vi fira Adde, vilket jag ser väldigt mycket fram emot, hans fester brukar alltid bli så lyckade. Ikväll storstädar jag lägenheten tillsammans med ett stort glas vin, bra musik och lite dans. Det här blir nog bra ska ni se!