Resedagbok - del 2
23 December
Jag har inte skrivit på ett dygn och jag har så mycket att berätta att jag inte vet vart jag ska börja.
Sista flyget igår var hemskt, blev återigen åksjuk och fick knappt i mig middag. Det åskade vid landning och jag var totalt livrädd. Helt svettig gick jag av planet rakt ut i spöregn, tack för det välkomnandet Namibia. Fick en kompis igen på flyget, en trevlig karl på ca 30 år som var väldigt mån om att jag skulle komma till rätta och hitta till allt. Jag stod och väntade på väskorna med stor oro och tillslut kom dem, båda två tillsammans - pjuh!
Jag gick ut ur flygplatsen och framför mig stod en vilt främmande, svart man med en lapp som det stod "Camilla Forsell" på. Att hoppa in i en bil med en helt främmande person är lite obehagligt men han var väldigt trevlig, trots att vi hade lite svårt att förstå varandas engelska. Ratten satt på "fel" sida då det är vänstertrafik här och som alltid är det förvirrande i början.
Vi började åka och ja.. Vi åkte snabbt, all trafik gick fort och bilarna höll sig sällan till en fil utan de körde runt lite som de ville. Vi kom in på en liten mindre väg mitt ute i ingenstans, ingen gatubelysning fanns och det var helt kolsvart. Jag frågade om det ofta sprang ut djur på vägarna, "Ja", svarade han för att en liten stund senare gasa på ännu mera. Jag höll hårt i bilbältet.
Jag försökte hålla en dialog med mannen men vi hade som sagt svårt att förstå varandra. Plötsligt frågade han, "Did you see that snick?. "What?", sa jag och tittade intensivt ut genom fönstret. "Snick", upprepade han och jag måste ha sett ut som ett frågetecken för han frågade, "Don't you know what a snike is?". Först då förstod jag att han menade "snake och det slutade med att vi vända tillbaka med bilen för att titta på en stor orm som slingrade sig över vägen. En pufform om jag inte är helt ute och cyklar.
När vi kom fram var det så mörkt att man inte såg ett smack. Klockan var tio men det var knäpptyst, alla sov. Vi gick till mitt rum. Där fanns tre sängar, två var upptagna, en av en tjej, den andra av en kille. På "min" säng låg en stor svart hund. Alla sov och verkade förvånade över att jag kom. Hon som hade visat mig vägen till rummet presenterade mig som deras nya roomie och gick. Rummet blev kolsvart och där stod jag och kände mig missplacerad. Efter några sekunder tände tjejen sin ficklampa och presenterade sig som Marice, killen presenterade sig som René och erbjöd sig att gå och hämta en kudde åt mig. Jag började leta efter min pyjamas och tittade sedan upp för att se en babianbebis på nattduksbordet. Babianen skulle alltså sova med oss. När jag kröp ner i sängen var babianen som heter Mina snabbt där och började nyfiket pilla och hälsa på mig. "She seems to like you", sa René och jag kände mig nöjd. Mina hoppade över till René som var hennes riktiga sängkompis för natten. Jag trodde inte att jag skulle kunna sova för att jag var för uppe i varv men det gick helt utmärkt. Jag kunde höra vildlivet utanför, åska, fåglar, grodor, gräshoppor och till och med ett lejon som röt.
Imorse vaknade jag tidigt av att jag hade en babian på huvudet - såklart. Jag tog en dusch, pratade lite mer med Marice som är en helt fantastisk person från Sydafrika. René verkar också trevlig och han är från grannlandet Danmark, han var dock bara vår roomie för natten då han skulle hjälpa Marice med babianen. Vi gick och åt frukost och Marice presenterade stolt mig inför alla andra. Sedan var det dags för morgonmöte där de delar ut våra arbetsuppgifter, jag skulle ut och göra research, i form utav "Snake tracking". Lite panik fick jag allt till en början men det gick hur bra som helst. Det var mest promenerande efter en GPS som skulle hitta de ormar med trakers för att sedan när man hittat dem kolla hur långt de rört sig sedan förra gången, temperatur, vart den ligger, väder, vind, moln, osv. Detta för att lista ut varför det är så mycket konfikt mellan denna orm, som är en pufform förresten, och människan.
Efter det var det muffinbreak (oowiiie) och sen var vi ute och kollade kameror ute på savannen och satte ut nya. Det bästa var när en tam zebra vid namn Franky som blivit flaskmatad som liten kom och kelade med oss. Med sig hade han sin kompis som var en åsna... Aaaw!'
Sista flyget igår var hemskt, blev återigen åksjuk och fick knappt i mig middag. Det åskade vid landning och jag var totalt livrädd. Helt svettig gick jag av planet rakt ut i spöregn, tack för det välkomnandet Namibia. Fick en kompis igen på flyget, en trevlig karl på ca 30 år som var väldigt mån om att jag skulle komma till rätta och hitta till allt. Jag stod och väntade på väskorna med stor oro och tillslut kom dem, båda två tillsammans - pjuh!
Jag gick ut ur flygplatsen och framför mig stod en vilt främmande, svart man med en lapp som det stod "Camilla Forsell" på. Att hoppa in i en bil med en helt främmande person är lite obehagligt men han var väldigt trevlig, trots att vi hade lite svårt att förstå varandas engelska. Ratten satt på "fel" sida då det är vänstertrafik här och som alltid är det förvirrande i början.
Vi började åka och ja.. Vi åkte snabbt, all trafik gick fort och bilarna höll sig sällan till en fil utan de körde runt lite som de ville. Vi kom in på en liten mindre väg mitt ute i ingenstans, ingen gatubelysning fanns och det var helt kolsvart. Jag frågade om det ofta sprang ut djur på vägarna, "Ja", svarade han för att en liten stund senare gasa på ännu mera. Jag höll hårt i bilbältet.
Jag försökte hålla en dialog med mannen men vi hade som sagt svårt att förstå varandra. Plötsligt frågade han, "Did you see that snick?. "What?", sa jag och tittade intensivt ut genom fönstret. "Snick", upprepade han och jag måste ha sett ut som ett frågetecken för han frågade, "Don't you know what a snike is?". Först då förstod jag att han menade "snake och det slutade med att vi vända tillbaka med bilen för att titta på en stor orm som slingrade sig över vägen. En pufform om jag inte är helt ute och cyklar.
När vi kom fram var det så mörkt att man inte såg ett smack. Klockan var tio men det var knäpptyst, alla sov. Vi gick till mitt rum. Där fanns tre sängar, två var upptagna, en av en tjej, den andra av en kille. På "min" säng låg en stor svart hund. Alla sov och verkade förvånade över att jag kom. Hon som hade visat mig vägen till rummet presenterade mig som deras nya roomie och gick. Rummet blev kolsvart och där stod jag och kände mig missplacerad. Efter några sekunder tände tjejen sin ficklampa och presenterade sig som Marice, killen presenterade sig som René och erbjöd sig att gå och hämta en kudde åt mig. Jag började leta efter min pyjamas och tittade sedan upp för att se en babianbebis på nattduksbordet. Babianen skulle alltså sova med oss. När jag kröp ner i sängen var babianen som heter Mina snabbt där och började nyfiket pilla och hälsa på mig. "She seems to like you", sa René och jag kände mig nöjd. Mina hoppade över till René som var hennes riktiga sängkompis för natten. Jag trodde inte att jag skulle kunna sova för att jag var för uppe i varv men det gick helt utmärkt. Jag kunde höra vildlivet utanför, åska, fåglar, grodor, gräshoppor och till och med ett lejon som röt.
Imorse vaknade jag tidigt av att jag hade en babian på huvudet - såklart. Jag tog en dusch, pratade lite mer med Marice som är en helt fantastisk person från Sydafrika. René verkar också trevlig och han är från grannlandet Danmark, han var dock bara vår roomie för natten då han skulle hjälpa Marice med babianen. Vi gick och åt frukost och Marice presenterade stolt mig inför alla andra. Sedan var det dags för morgonmöte där de delar ut våra arbetsuppgifter, jag skulle ut och göra research, i form utav "Snake tracking". Lite panik fick jag allt till en början men det gick hur bra som helst. Det var mest promenerande efter en GPS som skulle hitta de ormar med trakers för att sedan när man hittat dem kolla hur långt de rört sig sedan förra gången, temperatur, vart den ligger, väder, vind, moln, osv. Detta för att lista ut varför det är så mycket konfikt mellan denna orm, som är en pufform förresten, och människan.
Efter det var det muffinbreak (oowiiie) och sen var vi ute och kollade kameror ute på savannen och satte ut nya. Det bästa var när en tam zebra vid namn Franky som blivit flaskmatad som liten kom och kelade med oss. Med sig hade han sin kompis som var en åsna... Aaaw!'
Efter det var det lunch och sen kom det bästa av allt - vi skulle till vildhundarna. En av personalen skulle fixa något i buren, två volontärer skulle vara med honom i buren och hålla utkik, två volontärer skulle uppehålla vildhundarna. Jag, en annan tjej och en personal stod med hästinelvor och ropade på hundarna för att hålla dem kvar hos oss. De förlorade snabbt intresset s vi gjorde verkligen allt, skrek, tjoade och sprang runt. När projektet var klart slängde vi in en halv ko i buren och såg på när de tillsammans slet isär köttet. Personalen berättade fantastiska historier om hundarna och deras olika rangordningar i gruppen som vit matsituationen var väldigt lätta för oss att se. Hundarna var så otroligt vackra!
Efter detta var det dags för middag och efter det lite härligt häng. De andra höll på at skriva om julsånger så att de handlade om Naankuse och det skrattades för fullt. Nu ligger jag i sängen med en ficklampa efter att Marice berättat om alla giftiga spindlar och skorpinioner. Jag måste sluta skriva snart då alla insekter fluger in i mig pga ljuset. Imorgon är det dags för introduktion!
Efter detta var det dags för middag och efter det lite härligt häng. De andra höll på at skriva om julsånger så att de handlade om Naankuse och det skrattades för fullt. Nu ligger jag i sängen med en ficklampa efter att Marice berättat om alla giftiga spindlar och skorpinioner. Jag måste sluta skriva snart då alla insekter fluger in i mig pga ljuset. Imorgon är det dags för introduktion!
