Camilla Forsell

Tills jag åker.. Wow!

Och nästan exakt tre månader sedan mitt senaste blogginlägg. Men ja, jag har inte haft lust eller tid egentligen. Mitt liv sen dess har väl bestått av skola, jobb och arbetssökande. I november började vi skriva c-uppsatsen vilket har tagit mycket tid. Visst, vi ska alltid ha pluggat 40 timmar i veckan men jag har aldrig under de här 3,5 åren tyckt att det har behövts, jag har väl lagt i snitt ett par timmar om dagen. Nu behövs det MINST 40 timmar i veckan. Så det är en rätt tuff omställning men kan ändå erkänna att jag ibland om mornarna öppnar dokumentet med ett litet pirr i magen för det är faktiskt ganska spännande att se hur uppsatsen utvecklas för varje dag. Och att se den gå mot sitt slut. 18 december ska första utkastet vara klart och för första gången under denna månad känner jag att det inte är några konstigheter. Till en början hittade vi ingenstans att göra vår studie, ingen förskola ville ta emot oss, vilket innebar att vi fick gå runt med vetskapen att det kanske var omöjligt för oss att bli klara med uppsatsen. Det var hemskt och jag började nästan gråta av lycka när vi hittade någonstans att vara. Även om det var på andra sidan Stockholm och det tog två timmar för mig att åka dit. Haha, kravlade mig upp ur sängen klockan 05 i två dagar men det var det värt.

Och jobbsökandet då.. Jag har fått jobb! På en förskola inne i stan. Jag har varit på besök på ett par förskolor i stadsmiljö och insåg rätt snabbt att de här klassiska innerstadsförskolorna inte var min grej, när de ligger i ett lägenhetshus, där varje förskola är typ 1-2 avdelning/ar och ofta inte har en länkad gård. Chefen jag pratat med höll med om att det lät på mig som att jag skulle trivas bättre i en större förskola i en egen byggnad och fixade därför så att jag fick en tjänst på en sådan. Jag har fått jobb på en stor förskola som står med egen byggnad, fin gård på en äng vid Thorildsplan, den har fem avdelningar, över 80 barn och massa kollegor. Precis som jag trivs och är van med. Det är skönt med något hyfsat bekant som förstajobb och det är skönt att inte jobba i Tyresö. Då träffar man föräldrar och barn överallt. Jag gör fortfarande det tre år efter jag slutat liksom. Nä, det var inte min grej, vill kunna kliva ut ur min arbetsroll på fritiden. Så det är bra nyheter.

Sen är jag ju 23 år nu bloggen. Gammal tant här. Jag försökte väl hoppa över min födelsedag lite i år. Men det blev ju ändå att man firade lite smått. Jag tänkte gå ut och äta en liten middag med de närmsta men det slutade med att vi blev rätt många ändå. Sen var släkten här i söndags och firade både mig och Jesper så lite firande blev det.

Och ja, 47 dagar kvar tills jag är en förskollärare. 47 dagar kvar tills jag åker och får vara på mitt paradis i 14 veckor. Senaste nyheten från Naankuse är väl att rida hästarna är en av de nya morgonaktiviteterna. Alltså... sggskgnskgnsekg!! Har i och för sig aldrig ridit så stora hästar (har ju bara ridit två gånger på islandshästar) men det ska nog gå bra. Jag får ta det försiktigt i början men åh vad jag saknar att galoppera. 
Längtar att få ha en liten springtävling med denna tös också ;) ,